Hösten 2019 väcks en forskningsfråga som utvecklas och lyfts från lärare i undervisningspraktiken, via lärarutbildning och universitetets forskare vidare in i ett forskningsprojekt av både nationellt och internationellt intresse. Frågan är sprungen ur en utmaning och en ambition att utveckla undervisningen för elever och studenter med datorn som instrument. Här har elever, lärare och forskare från olika nivåer i utbildningssystemet samarbetat och bidragit med sina olika kompetenser.
Från Moogs analoga syntar på 1960-talet till 1980-talets trend mot digitala syntar och vidare till dagens användning av datorer, digitala styrenheter och mobila enheter har elektroniska digitala instrument länge kunnat erbjuda musiker en helt ny spännvidd av musikaliska uttryck. Vid Lunds universitet och Musikhögskolan i Malmö har studenter, inom ämneslärarutbildningen och via fristående kurser, sedan länge kunnat utbilda sig i musikproduktion och till musikproducenter. Utbildningen har förberett såväl framtida lärare som förutspått den enorma digitala utveckling som innebär att elever, med start 2017, har kunnat använda och senare söka in på estetiska programmet med datorn som instrument. Söktrycket från eleverna och därmed behovet av kompetensförsörjning är högt. Från och med hösten 2021 har ämneslärarutbildningen startat en inriktning för studenter med dator som instrument. När projektet startade var de två ingående gymnasieskolorna de enda i landet som erbjöd dator som instrument. Två år senare erbjuds instrumentet vid flertalet gymnasieskolor i Sverige. Syftet med att införa datorn som instrument vid de skolor som ingår i projektet var att dels skapa en större musikalisk mångfald i en modern musikutbildning som bättre speglar dagens musikbransch, dels bredda rekryteringen mot en elev- och studentgrupp som tidigare inte erbjudits samma möjligheter att ansöka till estetiska programmet samt lärarutbildningen.
Undervisning med hjälp av digitala verktyg är ett område som skrivs fram och betonas i styrdokumenten för grund- och gymnasieskolan. Lärarna som ingår i projektteamet hade redan initialt identifierat att det fanns och finns stora möjligheter och utmaningar i att undervisa i och arbeta med elever som har datorn som instrument. Även vid lärarutbildningen ligger en utmaning i att skapa en utbildning som kompetensförsörjer skolan utifrån den ständiga digitala utvecklingen samt skolans nuvarande behov. Förutsättningarna för att arbeta digitalt skiljer sig delvis åt mellan gymnasieskolorna. Att undervisa i och med digitala verktyg har sina utmaningar för lärare och elever. Att undervisa i och om datorn som instrument har till stora delar helt andra utmaningar. I praktiken kan det t ex innebära att lärare i ensemble ställs inför en grupp där det ingår både traditionella ensembleinstrument och elever som använder dator som instrument, som alla ska nå måluppfyllelse enligt kursplanen.
Av den anledningen har projektet haft syftet att generera kunnande om vad undervisning om och i datorn som huvudinstrument innebär för lärare och elever vid estetiska programmet samt lärare och studenter vid lärarutbildning i musik. Eftersom det finns relativt få undersökningar och lite kunnande om datorn som instrument, som en del av undervisningen i gymnasieskolan, är förhoppningen att projektet ska vara relevant både utifrån ett professions- och forskningsperspektiv. Det finns alltså all anledning att i ett praktiknära projekt dra synergieffekter från den enorma kunskapsutveckling som nu sker både i skola och i högre utbildning både nationellt och internationellt.
Forskningen kring datorn som instrument är i sin linda och när det gäller datorn som instrument, ur ett skolperspektiv, kan även det fältet ses som tämligen obeforskat. Det närliggande forskningsfältet gällande musikteknologi, kopplat till pedagogik, manifesteras som forskningsfält 2017 i och med The Routledge companion to music, technology, and education (King, Himonides & Ruthmann, 2017) och The Oxford handbook of technology and music education (Ruthmann & Mantie, 2017). Utifrån ett skolperspektiv hävdade Skolöverstyrelsen redan 1980 att musikteknologi var betydelsefullt för kreativt musikskapande (Folkestad, 1996). Idag ser det annorlunda ut, främst genom tillgången till teknik, då många skolor sedan 2011 omfattas av 1:1-projektet, vilket innebär att varje elev får eller får låna en dator av skolan att använda som verktyg i skolarbetet (Skolverket, u.å). Jonassons (2020) forskningsöversikt visar att musikskapande med musikteknologi idag är ett etablerat forskningsområde inom det utbildningsvetenskapliga fältet och att teknologi har en självklar plats i skolans styrdokument och vardag. Det finns en ambition uttalad i strategi- och läroplaner att skolan och undervisningen ska digitaliseras i högre utsträckning. Dessutom finns möjlighet för alla elever att använda datorer och musikprogram genom 1:1-undervisning.
2019 kom förslag från Skolverket om nya kursplaner i samtliga skolämnen som innebär att digitala verktyg även ses ha till funktion att användas vid utövande och musicerande, inte enbart för musikskapande, inspelning och bearbetning av musik. Trots att datorer förordats i läroplanen alltsedan Lpf 94 har den svenska skolans musikundervisning inte anpassats till den digitala utvecklingen (Danielsson, 2012; Georgii-Hemming & Westvall, 2010). Målet med digitaliseringen av skolväsendet och efterföljande strategi är att Sverige ska bli bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter (Skolverket, 2020). Strategin inriktar sig på tre fokusområden: (i) digitalisering för alla i skolväsendet, (ii) likvärdig tillgång och användning, (iii) forskning och uppföljning kring just digitaliseringens möjligheter.
Av regeringen fick Skolverket i uppdrag att göra olika kompetensutvecklingsinsatser för att möta behovet och främja digitalisering i skolor och förskolor (Skolverket, 2019). Player-Koro (2018) menar emellertid att digitaliseringen inte märkbart har förändrat något för lärare och elever i klassrumspraktiken. I rapporten I huvudet på en digital kompetent lärare. Bloggen som verktyg för reflektioner kring arbetet med digitala resurser (Mars, Brännström & Brännström, 2017) framkommer behov av verksamhetsöverskridande stöd och samarbete för att digitalisering ska vara meningsfullt som verktyg för skolan som organisation. I rapporten framträder att lärarnas individuella kunskap om digitala resurser, i kombination med god ämneskunskap, var den viktigaste framgångsfaktorn.